En egen tolkning av vardagen

Var idag ute och gick, försökte hålla mig undan för alla små grå hufflar som smög runt på gatorna. Sprang från hus till hus för att undvika de små krabaterna. Är bäst att skynda eftersom de kan hoppa på dig och gnaga av dig lilltån. Detta undvek jag alltså och kom fram till mitt mål med alla lilltår hela. Jag tog på mig min lilla ballerinadräkt och hoppade i.  Tror nästan vi är bäst i världen på våran synkroniserade balletdykningsmagplask, men bara vad jag tror. Jag önskade mig igår ett par nya sockerplast av mamma eftersom styrbjörn har skaffat sig ett par fina sjömansblå, och inte vill jag vara sämre. Men mina ska nog vara mer åt det hamsterbruna hållet. Jag orkade inte träna så länge idag så jag lämnade bassängen tidigt idag. Men när jag kom ut från simhallen så stod Tjockkjell utanför, jag försökte gömma mig bakom mina händer och smyga därifrån men han såg mig. Han kommer fram mot mig och säger: Fan vad ful du är, och sedan slår han mig på axeln. Jag blir ledsen i ögat. Jag blir arg. Jag springer ikapp honom, jag drar sedan upp hans tröja och trycker in mitt huvud mot hans navel och skriker: Jag försvinner!!! Jag tar sedan till flykten och hinner förstås iväg eftersom min matchvikt ligger aningen lägre än kjells. När jag kommer hem så står det en liten låda i köket, jag öppnar den och i den ligger mina nya sockerplast! Mamma kommer in i rummet samtidigt. Efter en liten observation så fattar jag tag i en stol bredvid mig och slår sönder den över mammas knän. Sockerplasten var marsvinsbruna och inte hamsterbruna. Jag går upp på mitt rum, tar min barbiedocka och lägger mig i sängen. Kommer strejka hela dagen på mitt rum till imorgon, kanske planera för att ta bort min tandställning med min hålslagare som protest mot detta avskyvärda mamma gjort....

// Trasiga galonisar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0